Skinn & ben - är det verkligen så snyggt?

Sitter här och läser i ett gammalt nummer av Veckorevyn och en artikel om Trenddieterna och hur farliga dom är.

Att det ens finns så mycket olika dieter att välja emellan, tänk om vi alla hade haft ett så starkt självförtroende att ingen av oss hade fått dom där tankarna " Hade jag vägt 7 kg mindre så hade jag varit så mycket lyckligare" så hade alla dom här sätten att förstöra sin kropp på inte funnit. Det är faktiskt vi själva som har gjort det här till en trend och vi är de ända som skulle kunna få bort det igen. Dessutom så när man väl har slutat äta i kanske 2 veckor, endast ätit t.ex frukt, hur stor är då inte chansen att man går upp det dubbla? Är det inte slöseri med energi? Och plus att humöret blir väldigt ändrat, så är det värt att kanske råka kasta bort vänskaper för att gå ner dom där extra 7 kilona? Är man lyckligare då?

Är allt bara om utseendet eller handlar det om att man behöver få bekreflelsen om att man är perfekt? Och man är inte mer perfekt för att man inte får strek på magen när man sitter ner. Det handlar om att våga visa och stå för hur man är och hur man ser ut, och skita fullständigt i vad alla andra tycker. Jag tror inte din pojkvänn skulle älska dig mer för att du hade lite smalare midja eller lite mindre lår. Tänk istället på det fina du har på din kropp, och inte på vad du skulle vara lyckligare av att inte ha.

Ingen ska någonsin få rättigheten att få dig själv, och din kropp att må dåligt. Det är ingen människa värd.

Lots of love, beatrice

Januari 2008 / Juni 2009

jag trivs 100 gånger bättre med min kropp nu än för snart 2 år sedan.